anny larsson

om ni vill läsa finns den nu här, dock är den ganska slarvigt skriven men jag tror ni fattar ..
(vi körde ett drama på GT-texten först, därför står det dramaaa)


Text; Rut 1:6-19

Det dramat ni precis fick se, utspelar sig på domartiden, ungerfär 1200 år före att Jesus föddes. Det är en berättelse om två kvinnor under en svår tid i deras liv och i deras omgivning.
Ruts bok består av fyra kapitel och egentligen borde man läsa hela boken för att förstå vad Gud vill lära oss, för det vi just såg är bara ett kort stycke från 1:a kapitlet, så när ni kommer hem, tycker jag att ni läser det! Och kan man inte läsa har man en förälder som endå ska läsa så då kan man få lyssna.

Händelserna utspelar sig som sagt under domartiden, en av de allra mörkaste tiderna i Gamla testamentet.

Folk tillbad andra Gudar, var elaka och det var krig. Sista meningen i Domarboken låter så här: " Var och en gjorde vad som behagade honom" Man gjorde alltså precis vad man ville, man tänkte inte på andra, man var inte snäll, man var bara egoistisk.

Jag ska berätta lite vad som har hänt innan vi fick se detta drama.
En man vid namn Elimelek och hans hustru Noomi och deras två söner hade flytt från Betlehem till ett land som hette Moab.

De hade flytt dit för att de var hungersnöd, de hade ingen mat där de bodde.
Hade det varit på vår tid hade de kanske flytt från krig.

I det nya landet tillbads den grymme guden Kemos, till vilken man bl.a. offrade barn.
Skulle ni vilja bo där? Nej, inte jag heller. Men det tvingades den här familjen göra.
Där bodde Elimelek som flykting och anpassade sig för att inte utmana sin omgivning. När han dör har hans båda söner gift sig med Rut och Orpa, två kvinnor från det nya landet.

Men också sönerna dör och den gamla Noomi står ensam kvar med sin främmande svärdöttrar. Där började vårt drama. Noomi beslutar sig för att återvända hem - hem till Betlehem för Noomi hade hört att nu fanns det bröd i brödhuset. och löser då de båda andra kvinnorna från ansvaret för henne och ber dem återvända till sitt eget.

Men det ville inte Rut. Hon vill inte överge sin svärmor. Hos Noomi hade hon funnit något hon aldrig förut sett. Hon hade fått se Noomis tro på Gud, även när allt var svårt och tufft. Hur svärmodern inte gett upp när först hennes man dog och sedan hennes söner. Hon ser att Noomi har något hon själv behöver så hon säger:
"Dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud."

Rut visste också att om hon vände om nu skulle hennes svärmoder hamna vid en gatkant som tiggare, för hon hade ingen annan.
Rut visste också att om hon inte följde med skulle hon missta chansen till att lära känna Noomis Gud. Svärmodern var den enda vägen till Gud för Rut.

Rut visste ingen som hade sådan kärlek för medmänniskor som Noomi. Rut visste ingen som skulle klara så mycket lidande utan att tappa hoppet som Noomi. Rut förstod att det måste vara Guden Noomi hade som hade hjälpt henne.

Rut har anat vem denna Guden är. Hennes beslut att vända Moab ryggen betyder i egentligen att hon gav upp all trygghet - medborgarskap, familj, sin gamla gud och sina seder, hela hennes identitet.

Vi står alla ibland inför svåra beslut där det kan kosta att göra det vi tror på. Ruts ord kan vara en hjälp, att vi måste lämna bakom oss det som vi insett är fel och våga gå mot strömmen och kanske ge upp vår trygghet och följa vårt samvete och våra skyldigheter. När vi ser omoraliska saker runt omkring oss, allt ifrån att inte behandla våra medmänniskor med kärlek till att på ett egoistiskt vis skaffa fördelar på andras beskostnad, vågar vi säga till då? Vågar vi ta ansvar?

Allt efter som Ruts berättelse fortsätter ser vi hur hon tar ansvar för sig själv och Noomi och hur hon uppför sig bland folk. Rut tar själv initiativ till att söka arbete; hon väntar inte på att någon ska ta hand om henne.  Men då är vi inne på fortsättningen i den spännande berättelsen - som jag tycker du ska läsa själv i eftermiddag eller kväll.


Hon har inget mer än sin nyfunna tro och sin gammla svärmoder att hoppas på, men det räckte gott och väl. Välsignelse efter välsignelse får hon och i bokens sista kapitel kommer kronan på verket. Rut föder en son, som blir farfar till kung David. Kung David som är förfader till Jesus.

Varför prisas Rut så? Jo, hon följer sin tro och sina övertygelser och lämnar sig i Guds händer. Hon hade mod att fatta ett beslut som skulle ändra hennes liv för alltid. Det beslutet välsignade Gud.

Nu kan vi se hur Gud använde Noomi och Rut på ett fantastiskt sätt för något stort i Hans plan att frälsa världen.

Men utifrån Ruts dåvarande perspektiv var hon bara en fattig änka i ett främmande land som fick arbeta hårt och länge dag ut och dag in. Tryggheten hon hade i sin tro gav henne frimodighet och handlingskraft.

Vi vet inte hur Gud vill använda oss i Hans plan i vår tid. Men av Rut lär vi oss att vi ska älska varandra som Gud har älskat oss. För jag tror att vi alla ingår i Guds frälsningsplan, han vill använda dig precis som han använde Rut och Noomi. Jag tror att om man vågar leva ut sin kristna tro i handling, inte bara ord i dagens samhälle, stå upp för vad som är rätt, kommer fler precis som Rut gjorde se att vi har något de behöver. Våga bara lägga ditt liv i Guds händer så fixar han resten.